Arkivguiden   >   Arkiv och källor   >

SVENSKA KÄLLOR
Del 1: Kyrkoböcker

Kyrkoböcker kan diskuteras i Arkivguidens Forum
Nästa sida: Del 2: Skattelängder
Husförhörslängder och församlingsböcker (A)

In- och utflyttningslängder (B)

Födelse- och dopböcker (C)
Lysnings- och vigselböcker (E)
Död- och begravningsböcker (F)

Konfirmations- och kommunionlängder (D)

Sockenstämmoprotokoll (K)
Kyrkoräkenskaper (L)

Domkapitlet

Litteraturtips

Bokstäverna inom parentes är seriesignum enligt förteckningsplanen för kyrkoarkiv; det samma gäller bilagorna nedan.
Angående kyrkobokföringens bakgrund, syfte och organisering, se Den svenska folkbokföringen genom tiderna, del 2: Kyrkobokföring enligt 1686 års kyrkolag och del 3: Samordnad folkbokföring.

Husförhörslängder och församlingsböcker (A)


I husförhörslängden finns uppgifter om samtliga personer i socknens alla hushåll, både familjemedlemmar och tjänstefolk:

· Namn och yrke/titel.
· Födelsedatum och -ort.
· Vigseldatum.
· Dödsdatum.
· Flyttningsuppgifter, varifrån vid inflyttning och vart vid utflyttning, med datum och nummer i flyttlängden.
· Anmärkningar om frejd (anseende, medborgerligt förtroende), t.ex. begångna brott.
· Kyrkliga noteringar: Katekeskunskap (utantill samt innantilläsning) och nattvardsgång.

Hur noggrant ovanstående uppgifter noterats varierar från församling till församling, eller snarare från präst till präst; att födelseort och flyttningsuppgifter m.m. saknas är dessvärre vanligt. Det är också normalt att längderna blir fattigare på uppgifter ju längre bakåt i tiden man kommer.

De kyrkliga noteringarna försvann fr.o.m. 1895, samtidigt som husförhörslängden bytte namn till församlingsbok och blev en ren folkbokföringslängd.

Längderna användes normalt under flera år. Nyfödda och inflyttade skrevs in allteftersom, och avlidna och utflyttade ströks. När längden var fullskriven las det upp en ny, dit uppgifterna från den gamla fördes över, d.v.s. uppgifterna om de personer som inte strukits i den gamla längden p.g.a. dödsfall eller utflyttning.

Hushållen är noterade gård för gård på landet och tomt för tomt i städerna. Såväl socknarna på landet som stadsförsamlingarna (särskilt de sistnämnda) är ofta uppdelade i rotar, bestående av ett antal gårdar respektive tomter. Gårdarna upptas ofta, särskilt i äldre längder, geografiskt och inte i bokstavsordning; torp och backstugor återfinns under de gårdar de hörde till.

Bilagor (HI)

Bland bilagorna kan t.ex. finnas uppgifter från domstol om fällande domar i brottmål.

In- och utflyttningslängder (B)


In- och utflyttningslängderna var ursprungligen förteckningar över mottagna respektive utfärdade flyttattester. Därför finns normalt inga noteringar i längderna vid flyttningar inom ett och samma pastorat; dessa noteras bara som hänvisningar till de nya sidorna i husförhörslängderna. Ofta fördes därför gemensamma flyttningslängder för hela pastoratet. Det förekom dock att en komminister hade ansvaret för kyrkobokföringen i en eller flera annexförsamlingar, och då kan också flyttningar mellan de olika delarna av pastoratet finnas i flyttlängden.

Men senare (framför allt sedan det fr.o.m. 1860 också skulle redovisas uppgifter om flyttningar till Statistiska Centralbyrån), så blev det vanligt att varje församling fick egna flyttningslängder, där man också kan återfinna flyttningar mellan alla församlingar i pastoratet.

Flyttningar inom samma församling finns inte i flyttningslängden (om inte församlingen varit uppdelad i olika kyrkobokföringsdistrikt). De flyttningarna noteras bara i husförhörslängden, som hänvisning till den nya sidan i längden.

Ofta är noteringarna i flyttningslängderna numrerade. Numret i utflyttningslängden motsvarar då numret på attesten.

Det är normalt olika datum i utflyttningsförsamlingens utflyttningslängd och inflyttningsförsamlingens inflyttningslängd vid en och samma flyttning. Datumen visar när attesten skrevs ut av prästen i den gamla församlingen respektive mottogs i den nya.

Bilagor (HII)

Bilagorna utgörs av flyttattester som medfördes vid flyttning till ett nytt pastorat, och innehåller uppgifter ur utflyttningsförsamlingens kyrkoböcker.

Av attesten skulle framgå personens födelsetid och -församling, kristendomskunskap, frejd (medborgerligt förtroende, t.ex. upplysning om en ev. dom) och om vederbörande var gift eller till äktenskap ledig. Vidare fanns där uppgifter som behövdes för folkbokföringen, som t.ex. om attesten var utfärdad före eller efter årets mantalsskrivning.

Inte sällan är uppgifterna på attesterna mer detaljerade än det som skrivits in i inflyttningsförsamlingens inflyttnings- och husförslängder. T.ex. kan det uppges på vilken gård personen bott i den gamla församlingen.

Ibland kan attester ha återanvänts vid nya flyttningar, och kan då innehålla hela 'reseberättelser'.

Födelse- och dopböcker (C)


Här noteras barnets och föräldrarnas namn och hemort. Ofta anges också moderns ålder.

I de allra äldsta böckerna är det ofta bara dopdatum, inte födelsedatum, som anges, och ofta bara faderns namn.

Vidare uppges faddrar/dopvittnen ("testes"), som oftast är släktingar, inte sällan föräldrarnas bröder och systrar eller svågrar och svägerskor.

Bilagor (HIII)

Attest från annan församling, om födelse och/eller dop ägt rum där och inte i hemförsamlingen.

Lysnings- och vigselböcker (E)


Här noteras brudparets namn, hemort och ålder; även föräldrarna kan anges. Det upplyses också om hurvida det är deras första gifte eller om de är änka/änkling.

I vigselboken kan brudparen stå i datumordning efter den första lysningsdagen, oberoende av vigseldagen.

Bilagor (HV)

Attest från annan församling om någon av de blivande makarna (oftast brudgummen) inte bor i vigselförsamlingen; attesten intygar då att vederbörande är till äktenskap ledig.

Skriftligt tillstånd från giftomannen (den ger tillstånd för kvinnan att gifta sig); om fadern är död är giftomannen en annan manlig släkting, ofta äldste brodern eller en farbroder.

Intyg om att s.k. avvittring skett, d.v.s. bodelning efter avliden tidigare make/make, så att änkans/änklingens del av dödsboet skiljts från barnens; inte sällan finns en kopia av hela skiftet.

Död- och begravningsböcker (F)


Här noteras den avlidnes namn, ålder, hemort och dödsorsak. För avlidna barn noteras föräldrarnas (åtminstone faderns) namn; ibland kan föräldrarna anges också för avlidna vuxna.

I de allra äldsta böckerna är det ofta bara begravningsdagen, inte dödsdagen, som anges.

Den som avlidit på annan ort kan saknas i hemförsamlingens dödbok, och det kan helt saknas notering i död- och begravningsbok om den som drunknat till sjöss och därför inte begravts.

Bilagor (HVI)

Attest från annan församling, om dödsfallet inträffat där och inte i hemförsamlingen.

Läkarintyg/dödsattest.
Födelse- och dop-, lysnings- och vigsel- samt död- och begravningsböckerna kallas med ett gemensamt ord för ministerialböcker. I äldsta tid noterades deras uppgifter vanligen i en gemensam bok, kallad kyrkoboken; i vissa församlingar fördes denna gemensamma kyrkobok ända in på 1800-talet.

Konfirmations- och kommunionlängder (D)


Dessa längder är rent kyrkliga handlingar, och alltså inte en del av folkbokföringen.

I konfirmationslängden finns uppgifter om dem som genomgått konfirmationsundervisning (och därmed fick lov att ta nattvarden) och deras betyg.

I kommunionlängden noterades sockenbornas nattvardsgång. Dessa uppgifter finns ofta också eller i stället i husförhörslängden.

Sockenstämmoprotokoll (K)


Sockenstämman var en föregångare till våra dagars kommunalfullmäktige och hade hand om många sorters ärenden, både kyrkliga och värdsliga. Bl.a. ansvarade man för fattigvården och kunde döma ut "sedlighetsböter".

I sockenstämmoprotokollen kan man få mycket information om vardagslivet i socknen förr i tiden.

Kyrkoräkenskaper (L)


I kyrkoräkenskaperna kan man bl.a. hitta avgifter som tagits upp vid dop, bröllop och begravningar. Detta kan till viss del ersätta förlorade födelse-, vigsel-, och dödböcker.

Också för fattigvården finns räkenskaper.

Domkapitlet


I domkapitlets (stiftsstyrelsens) arkiv kan man hitta olika personuppgifter.

T.ex. skulle domkapitlet ge tillstånd till skilsmässa. Och tillstånd för kusingiftermål ansöktes det om hos kungl. maj:t via domkapitlet.

Domkapitlet kunde också kalla in enskilda personer för förhör, t.ex. föräldrarna till oäkta barn eller makar som levde i osämja.

Uppgifter om dessa olika ärenden återfinns i domkapitlets diarier och protokoll samt akter i enskilda ärenden.

I domkapitlets arkiv kan också finnas avskrifter av husförhörslängder bland visitationshandlingarna.

Litteraturtips


"Börja släktforska" (Per Clemensson och Kjell Andersson, 2009)
"Släktforska steg för steg" (Per Clemensson och Kjell Andersson, 1997)
"Hembygdsforska steg för steg" (Per Clemensson och Kjell Andersson, 1990)
Nästa sida: Del 2: Skattelängder
Om Arkivguiden
© Jörgen Tollesson     ·     Epost