Arkivguiden   >   Forskningsmetodik   >

KÄLLKRITIK
Del 2: "Modern" eller "gammaldags" släktforskning?

Källkritik kan diskuteras i Arkivguidens Forum
Föregående sida: Del 1: Grunderna
Om man framför kritiska synpunkter på släktforskningsuppgifter som finns spridda på internet, så händer det inte sällan att man möts av invändningen att man inte ska vara så "gammaldags"; man kan inte hindra "utvecklingen", de "moderna metoderna" har kommit för att stanna inom släktforskningen.

Visst är det en modern metod att läsa originalhandlingar via internet i stället för att sitta på arkivet. Och så väldigt omoderna har heller inte mikrokorten hunnit att bli - särskilt som det faktiskt går betydligt fortare att hitta rätt sida genom att snabbt dra förbi kort efter kort (med många bilder på varje kort) under mikrokortsläsarens lins än att hitta samma sida via internet utan bredband, med en lååångsam nedladdning av en bild i taget... (Dessutom finns det ännu så länge mycket filmat arkivmaterial som bara finns på mikrokort.)

Men en släktforskare som söker på internet finner ju också mycket annat än bara digitala bilder av originalhandlingar - okontrollerade uppgifter av tvivelaktig kvalitet blandade med rena gissningar och uppenbara fantasier sprids med digerdödens hastighet från hemsida till hemsida jorden runt. Därifrån plockas uppgifterna sedan in i diverse databaser, ofta utan att källan anges.

Om med "gammaldags metod" menas att noggrant kontrollera alla uppgifter i primärkällor, så får vi innerligt hoppas att detta aldrig blir "omodernt" - för det är ju bara så man kan se med egna ögon vad det verkligen står och göra en egen tolkning! Annars är man ju helt beroende av att andras läsning, avskrift och tolkning är riktig - om nu uppgiften alls har någon källa att läsa, skriva av och tolka...

Den som bara okritiskt skriver av andras uppgifter kan knappast kallas släktforskare, utan snarare släktsamlare - och riskerar dessutom att samla på fel "släktingar"! Men varför över huvud taget ta risken att "farfars mormor" inte alls är farfars mormor? Ibland undrar man om somliga släktforskar för att få veta eller bara för att fylla ut antavlan...

Det är beklagligtvis så att många verkar tro blint på allt man läser och hör. Det gäller ju inte bara släktforskning naturligtvis; står något i tidningen eller sägs på TV, så är det genast "sant" - så varför inte också tro på allt man hittar på internet?

Ett litet exempel att fundera på:

· När Johanna Olsdotter föds år 1835 skriver prästen in henne i födelseboken och husförhörslängden.

· Ungefär vart femte år läggs det sedan upp en ny husförhörslängd när den gamla är fullskriven.

· År 1890 har Johanna funnits med i tolv husförhörslängder, trots att hon hela tiden har bott kvar på födelsegården; och för varje ny husförhörslängd har uppgifterna skrivits av från den närmast föregående längden - vid flera tillfällen av nya präster som har haft större eller mindre svårigheter att tyda sina företrädares kråkfötter.

· Detta år (alltså 1890) gör prästen, precis som det har gjorts vart tionde år sedan 1860, ett utdrag ur den då aktuella husförhörslängden av de personer som bor i socknen den 31/12 (d.v.s. de personer i längden som inte är överstrukna p.g.a. dödsfall eller flyttning), och sänder det till Statistiska Centralbyrån (SCB).

· Drygt 100 år senare sitter projektanställda inom Arkion (en avdelning inom Riksarkivet) utan egen släktforsknings- eller arkiverfarenhet och skriver av detta SCB-utdrag (som alltså i sin tur är en avskrift av Johannas tolfte husförhörslängd) och lägger in uppgifterna i en databas, där de olika fälten/uppgifterna har standardrubriker som har satts av Arkion och därför inte alltid överensstämmer med originalet.

· Denna "folkräkning" blir därefter tillgänglig via internet och CD.

· En släktforskare sitter sedan och söker i "folkräkningen" via bibliotekets dator, och kan därför inte kopiera Arkions uppgifter, utan får skriva av dem för hand.

· Hemma vid den egna datorn skrivs uppgifterna av från blocket och läggs ut på forskarens hemsida.

· Denna hemsida upptäcks av en amerikan som inte förstår hälften av vad där står och inte vet något om svensk folkbokföring, geografi eller namnskick.

· Via denne amerikanske släktforskare hamnar så uppgifterna i Familysearch.

· Därifrån hämtas de av en hjälpsam släktforskare som svarar på en fråga i Anbytarforum.

· Den tacksamme frågeställaren (som inte har någon skrivare till sin dator) skriver så av uppgifterna på ett block för att ge dem till en släktforskarkollega som inte har någon dator och därför inte själv har kunnat läsa uppgifterna i Anbytarforum.

· Denne kollega tar i sin tur med sig uppgifterna till nästa anbytarträff i den förening där han är ordförande.

· Och på anbytarträffen sprids uppgifterna bland föreningens medlemmar, som naturligtvis litar på sin ordförande som alla vet är en duktig släktforskare.

Några små avslutande frågor:

· Är det någon som litar på att uppgifterna om Johanna Olsdotter som föreningens medlemmar har med sig hem från denna anbytarträff är lika pålitliga som uppgifterna i den första husförhörslängden tjugo (20!) led dessförinnan? Det kanske är någon som tror på tomten också?

· Är det någon som skulle våga använda de uppgifterna i den egna antavlan utan att kontrollera dem först? Jo, visst kan man vinna på lotteri...

· Är det någon som tror att ovanstående berättelse om Johannas irrfärder genom släktforskarvärlden bara är en svartmålning eller överdrift? Välkommen till verkligheten!

Internet, databaser, register, sockenböcker m.m. är förträffliga hjälpmedel, men alla uppgifter som återfinns där är inte lika förträffliga.

Ett gott råd: Var en riktig "gammaldags" släktforskare - kontrollera alltid uppgifterna i originalkällorna! Inte för att skrivaren av dessa rader eller någon annan "besserwisser" säger att man ska göra så, utan för farfars mormors skull - hon förtjänar att inte bli utbytt!
Föregående sida: Del 1: Grunderna
Om Arkivguiden
© Jörgen Tollesson     ·     Epost