Arkivguiden   >   Forskningsmetodik   >

SLÄKTFORSKNING
Släktforska i kyrkoböcker

Kyrkoböcker kan diskuteras i Arkivguidens Forum
Grunderna
Möjliga felkällor
Att följa hela kedjan
Ortangivelser
Pastorat
Litteraturtips

Länkarna i texten nedan går till utförligare information om de olika typerna av kyrkoböcker på sidan Svenska källor, del 1: Kyrkoböcker.

Grunderna


De grundläggande källorna för släktforskning är kyrkoböckerna, och bland dem främst husförhörslängden, födelse-, vigsel- och dödböckerna samt in- och utflyttningslängderna.

Principen för hur de används är enkel:

· Man börjar med att slå upp probanden (utgångspersonen i antavlan) i födelseboken. För att kunna göra det krävs att man vet när och i vilken församling (socken) personen föddes, eftersom varje församling har sin egen kronologiskt förda födelsebok. I födelseboken ser man vad barnets föräldrar heter och var de bor.

· När man vet deras adress, t.ex. en gård, så slår man upp den i församlingens husförhörslängd, där man finner hela familjen, med bl.a. födelseort och -datum för varje person.

· Därefter slår man på motsvarande sätt upp föräldrarnas födelser i deras resp. födelseförsamlings födelsebok, och finner där deras föräldrar. O.s.v.

· Saknar man personens födelsedatum, så kan man i stället utgå från vigsel- eller dödsdatum och gå in i den då aktuella husförhörslängden via vigselboken i den församling där vigseln ägde rum resp. dödboken i den församling där personen var bosatt när han/hon avled.

· Känner man inte heller till dessa uppgifter, så går det naturligtvis också att gå direkt till husförhörslängden om man vet var vederbörande bodde någon gång under sitt liv.

Så långt teorin.

Möjliga felkällor


Dessvärre är det sällan lika enkelt i praktiken som i teorin. Dels kan uppgifterna i husförhörslängden vara ofullständiga; där kan saknas både födelseort, exakt födelsedatum och uppgift om varifrån personen eller familjen har kommit flyttande. Dels kan uppgifterna som finns där vara felaktiga.

Som framgår av informationen om husförhörslängden, så är uppgifterna i den till stor del avskrivna från närmast föregående längd, som i sin tur till stor del var avskriven från längden dessförinnan o.s.v.

Andra uppgifter i längden är avskrifter från flyttattester som inflyttade hade med från sin tidigare församling; dessa uppgifter är i sin tur avskrifter från den församlingens kyrkoböcker.

Ytterligare andra uppgifter är födda, som först ofta noterats på lösa lappar (inte sällan av klockaren) innan de senare skrivits rent i födelsebok och husförhörslängd.

Ortnamn och datum som återfinns i en husförhörslängd kan vara fel av många orsaker:

· När en person flyttade till ett nytt pastorat, så undertecknade prästen i det gamla pastoratet ofta flyttattesten med moderförsamlingens namn, även om personen var född eller bodde i en annexförsamling. Därför kom inte sällan moderförsamlingens namn att felaktigt skrivas in som födelseförsamling i den nya församlingens husförhörslängd.

· En församling som personen tidigare bott i kan felaktigt ha antecknats som födelseförsamling.

· Dopdatum kan ha antecknats som födelsedatum.

· Uppgifter kan helt enkelt bara ha lästs eller skrivits av fel när de överförts från längd till längd eller attest.

För varje led som en uppgift förts vidare från handling till handling ökar naturligtvis risken för att något blivit fel, såväl vid prästens läsning av en annan prästs kråkfötter som vid hans egen inskrivning i längder och på attester.

Att följa hela kedjan


Som släktforskare måste man vara noggrann och kontrollera alla uppgifter ordentligt - och inte utgå ifrån att den första uppgiften man finner är korrekt.

För att vara säker på att man följer rätt person, så måste man därför följa hela kedjan, d.v.s. de olika källorna måste säkert bindas samman.

När man har hittat barnets föräldrar och bostadsort i födelseboken och därefter slagit upp familjen i husförhörslängden, så bör man alltså inte bara nöja sig med att gå vidare och slå upp föräldrarna i deras födelseböcker; man bör också följa dem bakåt i tidigare husförhörslängder, hela vägen i alla längder från det att man hittat dem som föräldrar med sitt nyfödda barn tills man finner dem själva som nyfödda i deras resp. första husförhörslängd tillsammans med sina föräldrar.

På samma sätt bör de också följas framåt längd för längd tills de noterats som döda; husförhörslängdens uppgifter om dödsdag m.m. kontrolleras då i dödboken. Uppgifterna om vigseldatum och -ort bör också jämföras med vigselboken.

Också husförhörslängdernas födelseuppgifter om förfädernas syskon bör kontrolleras i resp. födelsebok.

Och vid flyttningar bör man alltid kontrollera om husförhörslängdernas uppgifter stämmer med uppgifterna i flyttningslängderna i de båda församlingarna. Man bör också kontrollera om flyttattesten är bevarad; den ligger i så fall som bilaga till inflyttningslängden i den nya församlingen.

Om man inte kontrollerar alla källor noggrant kan man inte bara köra fast; man riskerar också att hitta generation efter generation av "släktingar" - bara för att långt efteråt upptäcka att man vid ett tillfälle följde fel person och sedan med stor möda har kartlagt en helt annan släkt än sin egen.

Barnkullarna var stora förr, och vissa namn var mycket flitigt förekommande. Det kan därför finnas många i stort sett jämngamla Olof Olsson och Anna Andersdotter inte bara i samma socken, utan också i samma by - ja, t.o.m. syskon kan ha samma namn. Det är m.a.o. lätt att ta miste om man inte ser upp.

Ortangivelser


De orter som anges som födelseort m.m. i husförhörslängderna är oftast församlingar; om gårdsnamn anges, så rör det sig i stort sett alltid om en gård i den egna socknen eller pastoratet.

I städerna ska man inte räkna med att finna gatuadresser; där är det i stället rote, kvarter och tomtnummer som gäller.

En vanlig 'ort' är ibidem (förkortat ibm eller ibid), vilket betyder "på samma plats". Loco eller in loco betyder "på platsen". Om "ibm" anges som födelseort, så betyder det att vederbörande föddes på samma plats som föregående person (alltså personen på raden ovanför, när uppgiften står i en husförhörslängd); födelseorten "loco" betyder att personen föddes på samma plats som han/hon nu bor på.

Ofta finner man "pag" eller "p" följt av ett tal angivet som en plats personen har flyttat till eller ifrån. Det är då en förkortning för pagina (sida) och hänvisar till en annan sida i samma längd. Ett alternativ är "fol" eller "f", en förkortning för folio/folium (blad). (Se sidan Arkivkunskap, del 5: Sidnumrering.)

På samma sätt kan ibland "GB" ("GL") eller "NB" ("NL") anges, följt av ett nummer. Det betyder då gamla boken/längden resp. nya boken/längden, d.v.s. närmast föregående resp. efterföljande längd, och har då noterats som en sidhänvisning när en ny längd har lagts upp.

Supra betyder "ovan", och infra "nedan", och hänvisar till annat ställe på samma sida.

Pastorat


Ett pastorat (förr prästgäll) består av en eller flera församlingar med en gemensam kyrkoherde (pastor). Huvudförsamlingen i pastoratet kallas moderförsamling, och de övriga är annexförsamlingar.

Även om alla församlingar i pastoratet har egna kyrkoböcker, så förs de dock oftast på en gemensam pastorsexpedition. Men det förekommer att en komminister (förr kapellan/kaplan) har ansvaret för kyrkobokföringen i ett eller flera annex.

Inte sällan är en del kyrkoböcker gemensamma för samtliga eller några församlingar i pastoratet; inte minst är detta vanligt för flyttlängder. Dessa böcker ingår då oftast i moderförsamlingens arkiv, men ibland också i ett annex.

Om uppgifter för en församling återfinns i böcker i en annan församlings arkiv, så framgår det av en hänvisning i arkivförteckningen (se sidan Arkivkunskap, del 3: Att hitta i arkiven).

Litteraturtips


"Släktforska steg för steg" (Per Clemensson och Kjell Andersson, 1997)
"Hembygdsforska steg för steg" (Per Clemensson och Kjell Andersson, 1990)
Om Arkivguiden
© Jörgen Tollesson     ·     Epost