|
|
|
Domböcker
Med sina olika typer av mål och ofta utförliga vittnesmål med beskrivningar av det dagliga livet, är domboken den bästa källan för den som vill lära sig mer om hur våra förfäder hade det.
Det hölls tre lagtima (ordinarie) ting om året med häradsrätten (på landsbygden): Vinter- (ibland kallat vår-), sommar- och höstting. Rådhusrätten (i städerna) sammanträdde dock oftare.
Om det inträffade något grovt brott mellan de lagtima tingen kunde det hållas urtima (extra) ting. Protokollen från de urtima tingen har ibland särskilda böcker, och är ibland inbundna i de vanliga domböckerna.
I de egentliga domböckerna (rättegångsprotokollen) finns inte bara brottmål; tvärtom är de flesta målen olika tvistemål.
Har man tur kan man hitta en tvist om rättigheterna till en gammal släktgård, där man kan få en släktutredning för flera generationer.
Bland brottmålen kan man, förutom våldsbrott och stölder m.m., också hitta mål där föräldrarna till oäkta barn dömts för lönskaläge. Även när detta inte längre var straffbart kan man finna oäkta barns fäder i domboken, då modern kan ha stämt fadern för att få uppfostringshjälp (underhåll).
Saköreslängder (över dem som bötfällts) och stämningslistor (över dem som instämts till tinget) kan användas som personregister. Dessa längder och listor har egna rubriker i förteckningarna, men saköreslängderna är oftast inbundna i domböckerna och stämningslistorna finns oftast bland Inneliggande handlingar (se nedan).
|
|
Uppbuds- och lagfartsprotokoll
Bördsrätten innebar att släktingar hade förköpsrätt till gården. Ett gårdsköp skulle därför uppbudas (kungöras) på tre lagtima ting. (Det hölls tre lagtima ting per år, se under Domböcker ovan). Det var köparen som ansökte om uppbud hos rätten.
Innan det första uppbudet beviljades kontrollerades att ett laga köpebrev fanns; köpebrevet kan därför finnas avskrivet i samband med det första uppbudet. Här kan man få släktupplysningar om t.ex. föräldrarna säljer gården till en son eller dotter, eller om en av arvingarna löser ut sina syskon.
Lagfart kallades förr fasta eller fastebrev. Det utfärdades ett år efter det tredje uppbudet, om ingen av säljarens släktingar begärt att få utnyttja sin förköpsrätt dessförinnan. Det tog alltså cirka två år från det första uppbudet till fastebrevet. Fr.o.m. år 1800 kortades tiden så att fastebrevet utfärdades på det första tinget efter tredje uppbudet. Men de tre uppbuden kommer inte alltid på tre ting i direkt följd; ibland väntar man ett eller flera ting med andra eller tredje uppbudet om det t.ex. är några oklarheter i köpebrevet.
Fr.o.m. 1806 var säljaren tvungen att visa sin åtkomst till gården, vilket alltså ger en hänvisning till föregående fastebrev. Vill man följa en gårds ägarbyten dessförinnan, så får man se i andra källor (jordeböcker samt fastighets-, mantals- och husförhörslängder) för att se ungefär när det kom en ny ägare på gården, och sedan leta i uppbudsprotokollen för den tiden. Datum för köpe- eller fastebrev kan också finnas i ägarens bouppteckning, men det behövdes inte några uppbud om gården gick i arv från föräldrar till barn.
1875 upphörde uppbudssystemet. Fr.o.m. detta år finns lagfarts- och inteckningsböcker (fr.o.m. 1933 kallade fastighetsböcker).
|
Intecknings- protokoll
Förutom vanliga låneinteckningar kan man här hitta gårdar där ägaren gått i borgen för en släkting som tagit över brukningsrätten till en krono- eller frälsegård.
|
Förmynderskaps- protokoll
Om det fanns omyndiga barn när en förälder dog skulle det utses förmyndare. Ofta var det en släkting på den döda förälderns sida.
Här kan man också få en annars namnlös hustrus namn.
|
Äktenskapsförordprotokoll
Det finns också särskilda protokoll för äktenskapsförord.
|
Avhandlingsprotokoll
I avhandlingsprotokollen hittar man handlingar som skulle registreras officiellt vid tinget, t.ex. testamenten.
|
Dessa fem protokoll kallas gemensamt för småprotokoll.
|
|
Dödlistor
Listor över de avlidna i varje församling sändes in till härads- och rådhusrätterna för att man skulle kunna kontrollera att bouppteckningar upprättades. Dödlistorna kan ersätta förlorade dödböcker, men är dessvärre dåligt bevarade och ofta ofullständiga.
Att dödlistorna inte innehåller alla avlidna framgår tydligt av de bevarade listorna. Ibland är det så få personer på listan att det är uppenbart att det måste ha dött fler under den tid listan omfattar. På en del listor står också att de innehåller avlidna "efter vilka bouppteckning bör upprättas" eller liknande formuleringar. Ibland står det att det utöver personerna på listan också har avlidit "fattighjon och minderåriga barn".
Vissa listor saknar också i stort sett barn, medan det finns andra som nästan bara innehåller barn och änkor/änklingar. I de förstnämnda fallen har troligen prästen (eller klockaren, som ibland upprättade listorna) ansett att de inte behövde tas med eftersom de inte hade någon egendom, i de senare fallen har förmodligen skrivaren fått bakläxa av rätten och måst komplettera tidigare listor där dessa personer saknats av nämnda skäl (änkorna/änklingarna saknades antagligen för att det hade upprättats bouppteckning när maken/makan dog).
På vissa listor finns notering om att de avlidna har barn, minderåriga eller äldre. Ibland finns notering om att en person "föreslås", vilket då rimligen torde avse att han föreslås till förmyndare för barnen (en notering som då gjorts av rätten).
(Se Båhus Arkivguides avskrifter av dödlistor.)
|
Bouppteckningar
I ingressen till bouppteckningen räknas arvingarna upp. Där sägs också vem som bevakade de omyndiga barnens rätt, oftast en släkting på den döda förälderns sida.
I slutet av bouppteckningen finns arvingarnas underskrifter; där kan finnas fullständigt namn och bostadsort som saknas i ingressen.
Av redovisningen av dödsboets tillgångar framgår om den avlidne ägde en gård eller annan fastighet samt hur och när den förvärvades. Också skulder och fordringar noteras, med fordringsägare resp. gäldenär.
Dessutom redovisas lösöret. Förutom kontanter och eventuella värdeföremål noteras också kläder, möbler, redskap, böcker, djur m.m.; denna redovisning är mycket detaljerad i äldre bouppteckningar, till skillnad från dagens summariska sammanfattningar.
Bouppteckningarna lämnades till häradsrätten på landsbygden, rådhusrätten i städerna och hovrätten för adliga. Personregister är ofta upprättade av landsarkiven.
|
Inneliggande handlingar
Inneliggande handlingar är domstolsarkivens "fyndlåda", där man kan hitta alla möjliga handlingar som inlämnats till rätten i de olika målen.
Mycket vanligt är avskrifter av tidigare domar som det hänvisades till i nya mål, men där kan också finnas bl.a. stämningar, skriftliga vittnesmål, prästbetyg för vittnen samt bouppteckningar som inte bundits in i bouppteckningsvolymerna.
|
|
Lagmans- och kämnersrätt
Härads- och rådhusrätterna var 'huvudunderrätter', men det fanns en instans till under hovrätten: Lagmans- resp. kämnersrätten.
Lagmansrätten fanns mellan häradsrätt och hovrätt. Dit överklagades tvistemålsdomar från häradsrätten; brottmålsöverklaganden gick direkt till hovrätten.
Kämnersrätten var första instans i städerna. Där avgjordes tvistemål och mindre brottmål; grövre brottmål avgjordes direkt av rådhusrätten, dit också kämnersrättens domar överklagades.
Både lagmans- och kämnersrätterna avskaffades 1849.
|
Hovrätt
Ett exemplar, en s.k. renovation, av underrätternas domböcker skulle sändas in till hovrätten för kontroll.
Det betyder att när det är luckor bland domböckerna i härads-, lagmans-, kämners- och rådhusrätternas egna arkiv på landsarkivet, så kan det finnas avskrifter i hovrätten.
|
|
Litteraturtips
"Hembygdsforska steg för steg" (Per Clemensson och Kjell Andersson, 1990)
"Släktforska steg för steg" (Per Clemensson och Kjell Andersson, 1997)
|
|
|
|