|
|
|
|
|
|
Allmänt
Numreringsmetoder
Det finns olika sätt att numrera sidorna i en volym:
· Bladen får nummer, som är gemensamma för respektive blads fram- och baksida.
· Uppslagen får nummer, som är gemensamma för respektive uppslags vänster- och högersida.
· De enskilda sidorna får egna nummer.
Det enklaste sättet att snabbt avgöra vilken metod som har använts är att se på numren på högersidorna av uppslagen:
· Är de numrerade i följd - 1, 2, 3 o.s.v. - så är det antingen uppslags- eller bladnumrering, och vilketdera det är beror på om textraderna sträcker sig över uppslagets båda sidor eller inte (vid uppslagsnumrering kan numren naturligtvis lika gärna stå på vänstersidan).
· Är vartannat nummer överhoppat - 1, 3, 5 o.s.v. - så är det sidnumrering.
Hand- och maskinpaginering
Det förekommer att sidorna i en volym har dubbel paginering (sidnumrering); dels en ursprunglig handpaginering, och dels en maskinpaginering (stämpling) som tillkommit i arkivet. De båda numren kan ofta stå på helt olika ställen på sidorna, t.ex. det handskrivna överst i hörnet och det stämplade mitt på nederkanten av sidan. (I modernare kyrkoböcker är sidnumren ofta förtryckta.)
Ursprungliga sidhänvisningar i själva volymen (t.ex. en husförhörslängds handskrivna gårdsregister eller notering om en persons flyttning till en annan sida) avser naturligtvis de handskrivna sidnumren, medan nya maskinskrivna register som upprättats i arkivet (och därefter kan ha inbundits i volymerna) oftast hänvisar till arkivets nya sidnummer. Man bör också tänka på att en gammal mormonfilm kan sakna de maskinpaginerade sidnumren, som ofta tillkommit efter mormonernas fotografering, medan de är med på i senare tid fotograferade eller skannade bilder.
Det är därför alltid en god idé att ange båda sidnumren (handpaginering/hp och maskinpaginering/mp) i en källhänvisning.
Bildleverantörers angivande av sidnummer
Det förekommer att bildleverantörer i sin källhänvisning för en bild anger endast den ena uppslagssidans nummer, trots att uppslagets/bildens båda sidor har olika nummer. Vid källhänvisning bör man då tänka på att om det är den högra uppslagssidans nummer (vilket det oftast är), så blir detta fel om uppgiften finns på uppslagets vänstersida och volymen har sid- eller bladnumrering. Det bör alltså alltid kontrolleras att det angivna numret stämmer innan det noteras vid en källhänvisning.
En annan sak som kan skilja sig åt mellan olika bildleverantörer är det sidnummer som de själva anger i sin källhänvisning när sidorna har dubbla sidnummer. En leverantör kan ange det handskrivna originalnumret som är det enda som finns på deras gamla bild, medan en annan kan ange det nya maskinstämplade numret som har kommit till innan deras bild togs. (Se ovan under Hand- och maskinpaginering.)
Bildnummer
Bildnummer är något helt annat än sidnummer. Det är bara respektive bildleverantörs interna nummer, och säger absolut ingenting för den som har abonnemang hos någon annan. En och samma sida kan ha olika bildnummer hos olika bildleverantörer, eftersom de kan ha olika antal bilder från en volym; det kan bl.a. bero på om man har bilder med volymens omslag eller inledande bilder med information om volymen eller hoppar över blanka sidor. Dessutom har man olika sätt att ange bildnummer. Enbart bildnummer duger alltså inte som källhänvisning.
|
|
Blad
Se under Folio nedan.
|
|
Folio/folium (förkortat fol. eller f.)
Vid folio/bladnumrering har varje blad ett nummer, och bladet har en fram- och en baksida. Vid hänvisning anges bladets sidor med r (rectus = rätsidan/framsidan) och v (versus = motsidan/baksidan) efter numret.
Är nu inte detta formalistisk överkurs? Nej, det är viktigt att känna till detta för att hitta rätt sida vid användande av källhänvisningar och register, och för att själv kunna lämna korrekt källangivelse.
Om en uppgift sägs finnas på folio 37v, så är det alltså inte vänstersidan av uppslag 37. Folio 37v är baksidan av blad 37, alltså vänstersidan av det uppslag där högersidan har nummer 38.
Det vanliga i gamla volymers handskrivna innehållsförteckningar är dock att det bara stå folionummer utan r eller v efter; finner man då inte den sökta uppgiften på den sida där numret står, så är det alltså bara att vända på bladet.
Detta sätt att numrera beror på att man förr skrev på lösa blad som sedan bands ihop. Men folionumrering förekommer också i böcker som varit inbundna från början, av gammal vana från lösbladens tid.
Se också under Uppslag nedan.
|
|
Pagina (förkortat pag. eller p.)
Vid pagina/sidnumrering är det inga konstigheter. Ett nummer per sida, och alltså två nummer per uppslag - precis som vanlig sidnumrering i dag.
Observera att pag. och p. inte är en förkortning av engelskans page. Det var latin man använde i kyrkoböckerna, alltså pagina (vilket i och för sig lär vara urspunget till page).
|
|
|
|
Uppslag
Vid uppslagsnumrering har uppslagets båda sidor ett gemensamt nummer.
Och när ska uppslagsnumrering anses gälla, och när är det bladnumrering (se under Folio ovan)? Det är inte alltid lätt att veta vad den som numrerat sidorna har avsett, men det naturliga är att anse det som uppslagsnumrering när textraderna sträcker sig över båda sidorna, t.ex. i en mantals- eller husförhörslängd där kolumnerna är så många att de täcker hela uppslaget.
Om numren i den sistnämnda typen av texter står på uppslagens vänstersidor (och det inte är sidnumrering, se under Pagina ovan), så kan det ju inte vara något annat än uppslagsnumrering. Om numren står på högersidorna, så kan det dock hända att en registrerare eller uppgiftslämnare anger en sida enligt foliometoden (se under Folio ovan), även om sidnumreraren avsett att det skulle vara uppslagsnummer; om uppgiften inte återfinns på det förväntade uppslaget, så kan den alltså i sådana fall finnas på nästa.
|
|
|
|
|
|